You'll never be alone, when darkness comes I light the night with stars...

Människor är som såpbubblor i mina ögon.

Vackrare än mig, man blir glada av dem och runda för ödmjukhet..men de är också lättflyttade och spricker ännu lättare.

Så fort du uttalar ett ord i närheten av dem flyr de iväg av din andpust.

Är du inte påflugen och rör dem med ytterst försiktighet så kanske de stannar kvar på din fingertopp för några sekunder, men försvinner snabbt igen.

Är du inte försiktig och slänger dig över den så spricker den och försvinner för alltid.

Men jag har turen att se mig själv som ett moln.

Spricker bubblan osar det uppåt och samlas ihop med mig, allihopa igen, det går som en cirkel.

Har man gjort något fel så blir man alltid förlåten av sina bästa vänner.

Så tack för att jag får vara det här molnet, det ska jag aldrig byta ut.

Min blogg för mina filosofiska tankar, noveller, målningar och teckningar, dikter och provspelningar.

Jag bryr mig inte om ni läser här eller inte, det är upp till er om ni tycker det är intressant att läsa om sådant.

Jag vet att jag kommer att ha några läsare och som jag också vet håller med mig om mina tankar och idéer.

Så det är därför jag har den här, för att dela med mig av min åsikter och funderingar.

                       WhyDoICare?