För att lära känna dig själv, måste du tro på ditt element...ditt stjärntecken.

Vatten är mitt element...

Och kräftan är mitt stjärntecken..

Det viktigaste för en Kräfta är känslan, och känslan att vara en del av något. Kräftan är det vårdande tecknet, men har också behov av att själv bli omvårdad...

En typisk Kräfta är känslig, intuitiv och har ett stort hjärta, med lite erfarenhet av livets hårdare törnar blir de något reserverade och avvaktande

Kräftan är lyhörd och fantasifull, de har en förm¨ga att avläsa stämningar och anpassa sig därefter.

De kan också gissa sig till stora hemligheter utan att någon inviger dem med avsikt

Med sitt fotografiska minne får Kräftan på det sättet ett skarpt laddat vapen.

Kräftor har ofta runda ansikten, en väldigt slät och ganska ljus hy det är vanligt att de är rödhåriga.

En Kräfta kan överraska alla med plötsliga vredesutbrott. Deras bästa ämne är humaniska ämneb som kräver inlevelseförmåga och fantasi - historia och religion brukar vara några av deras bästa ämnen-. även i konstnärliga ämnen och oftast drana brukar utmärka sig.

Andra bra områden är matlagning eller skrivande, en Kräfta kan bli en duktig författare. Teater kan vara bra för Kräftan, de kan leva sig in i vilken känsla som helst och också få andra att uppleva känslorna.

Många Kräftor har "känningar" och är klärvojanta. Det skrämmer dem också, för då vet de ju att något dåligt är på gång att häända. Kräftorna bör försöka se sin klärvoajans ur ett annat perspektiv och betrakta det som en gåva, och inte försöka leta efter "känningar". Är det verkligen något som hotar så kommer de att veta om det i förväg och kan förbereda sig.

Tänk vad fort det går...

Det känns inte som att det var längesen mina föräldrar bodde tillsammans, gick på dagis, man hade magtröjor och det var häftigt att ha en cd-spelare.

Jag började lyssna på 5ive's låt Slam Dunk Da Funk, och det var ju då allt det där slog mig.

Det var en av de mest lyckligaste tiderna i mitt liv jag har haft hittils.

Jag ville vara som min syster, lyssnade på samma musik, lekte samma sak, ville vara med och leka med henne och hennes kompisar, man lekte med barbies...allt sånt där.

Det värsta med det är att jag vet att man aldrig kan få tillbaka den tiden..

Jag läste en artikel om att John Travoltas son är död.

"John Travolta uppges vara förkrossad" står det.

Vadå "uppges"?

Det är hans son, tror ni att han är någon okänslig pappa som tänker ; Äh, det är bara att tillverka en till! ' ?

Såna där småsaker gör mig förbannad!

Bara för att han är en av de mest kända skådespelarna som nu lever, betyder det itne att han är känslolös!

Klart han är förkrossad! Vem skulle inte bli det om ens son dör? Speciellt så tidigt i livet som hans son Jeff gjorde.

Skäms på er som ens vågar tänka tanken ! TVI.

Kyrkogårdsfantasi

Vad är det som klingar på kyrkogården:

 Min egen! Min älskade!

 vem är det som ropar i dimman?

Det är krigarens hustru som ilar emot sin man.

Där hänger Gudsmoderns bild på ett bländvitt kors

 med Jesusbarnet,

och vinden vaggar syrenen av och an

 på färska graven.

 Och i sin vita bruddräkt hon sover lugnt,

sitt barn på armen.

Vad är din panna så färglös och blek,

du unga kvinna?

Vad är din hand så sorglös och lätt,

du väna kvinna?

Dina svarta lockar smeker ingen mer,

 dina svarta lockar,

 och dina fötter i tunna sidenskor,

de känna intet.

Du flydde längre bort än där månen står

i björkens krona,

du flydde längre bort än där solen själv,

 solen skiner.

 Du tog ditt barn på armen och sprang,

 så fort du kunde,

och alla stjärnor lämnade du,

stjärnor under dig.

 Där Jesusbarnet sitter i Jungfruns famn,

 dit har du hunnit

 och allt vad människohjärtat vinna kan,

 det har du vunnit.

 Vad är det som klingar på kyrkogården:

 Min egen! Min älskade!

 vem är det som ropar i dimman?

 Det är krigarens hustru som ilar emot sin man.

Diktad av Edith Irene Södergran, (1892-1923)

En text som sätter sig djupt i hjärtat på mig.

 Möjligt att den gör det hos dig också?

Evanescence - Lies

Bound at every limb by my shackles of fear
Sealed with lies through so many tears
Lost from within, pursuing the end
I fight for the chance to be lied to again

You will never be strong enough
You will never be good enough
You were never conceived in love
You will not rise above

They'll never see
I'll never be
I'll struggle on and on to feed this hunger
Burning deep inside of me

But through my tears breaks a blinding light
Birthing a dawn to this endless night
Arms outstretched, awaiting me
An open embrace upon a bleeding tree

Rest in me and I'll comfort you
I have lived and I died for you
Abide in me and I vow to you
I will never forsake you

They'll never see
I'll never be
I'll struggle on and on to feed this hunger
Burning deep inside of me
They'll never see
I'll never be
I'll struggle on and on to feed this hunger
Burning deep inside of me

Rest in me, I'll comfort you
I have lived and died for you
Abide in me, I vow to you
I will never forsake you

They'll never see
I'll never be
I'll struggle on and on to feed this hunger
Burning deep inside of me

You'll never be alone, when darkness comes I light the night with stars...

Människor är som såpbubblor i mina ögon.

Vackrare än mig, man blir glada av dem och runda för ödmjukhet..men de är också lättflyttade och spricker ännu lättare.

Så fort du uttalar ett ord i närheten av dem flyr de iväg av din andpust.

Är du inte påflugen och rör dem med ytterst försiktighet så kanske de stannar kvar på din fingertopp för några sekunder, men försvinner snabbt igen.

Är du inte försiktig och slänger dig över den så spricker den och försvinner för alltid.

Men jag har turen att se mig själv som ett moln.

Spricker bubblan osar det uppåt och samlas ihop med mig, allihopa igen, det går som en cirkel.

Har man gjort något fel så blir man alltid förlåten av sina bästa vänner.

Så tack för att jag får vara det här molnet, det ska jag aldrig byta ut.